"Idag är en riktigt jobbig dag. Tårarna rinner inte, utan de sprutar. Det verkar inte finnas någon hejd på min gråt.
Jag är rädd. Jag har panik, jag mår illa, blir yr och emellanåt skakar jag som om det vore 45 minusgrader och jag inte hade några kläder på.
Jag tittar på mitt barn som ler med hela ansiktet och tittar nyfiket på mig med stora, blå ögon.
Jag vill inte att han ska ha ont. Jag vill inte att han ska vara sjuk.
Jag vill inte att han ska dö.
Och inget kan jag göra åt någon av de tre nyss nämnda sakerna. Jag vet att tiden kommer. Jag är så rädd att jag vet varken ut eller in"

http://hannasblandning.blogspot.com/



Alla vi som har BLT har ju idag kunnat läsa om lille fina Hugo i Karlskrona som lider av en mkt svår sjukdom... "Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz"... Usch va orättvist... stackars lilla barn.... stackars familjen.... Uschuschusch! Har varit inne och läst mammans blogg nu ikväll... Mina tårar bara sprutar.
Jag kommer så väl ihåg en annan liten pojk, Tille, som också led av samma sjukdom... Brukade läsa hans mammas blogg... Usch va hemskt det var den dagen han dog. Så fruktansvärt. http://www.aftonbladet.se/halsa/article11542314.ab


 Jag är så oerhört tacksam över att Alice är frisk... Men samtidigt så oerhört rädd att något ska hända henne... Det är den värsta delen med att vara förälder... denna ständiga oro... Tänk om något händer henne? Hur skulle jag överleva det?